Bioterias Blogg

"Eau de Comète"

Vad skulle man känna för lukt om man stack näsan i en kometsvans? Tack vare den obemannade Rosetta-sonden och dess kometlandare Philae kan vi föreställa oss det. Tack vare forskare inblandade i Rosetta-projektet och The Aroma Company - specialiserade på marknadsföring genom lukt - kan vi nu även uppleva det!

När Royal Societys sommarutställning öppnar i London den 4 juli kommer en fascinerande rymdparfym att presenteras för allmänheten. "Vi har massor med vykort impregnerade med det här", berättar astronomen Colin Snodgrass för New Scientist.

Lukten baseras på analyser av kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko och dess svans. Resultatet beskrivs som en blandning av ruttna ägg, gödsel och katturin. 

Detta låter dock som en lukt vi på Bioteria är väl bekanta med. Det är den lukt som kan möta våra tekniker då de utför en luktutredning - den lukt som uppstår kring en fettavskiljare som av någon anledning orsakar en riktigt obehaglig luktstörning! 

Alla som äger en problematisk fettavskiljare har förmodligen känt den lukt en komet kan avge under sin färd genom rymden. 

Bioteria på fältet - Fettavskiljning i vildmarken!

När fettavskiljaren måste tömmas med helikopter finns ovanligt starka incitament att minska tömningsbehovet!

Svenska Turistföreningen (STF) driver ett flertal restauranger och konferensanläggningar på mycket svårtillgängliga platser i den svenska fjällvärlden. Där råder speciella förhållanden: dels finns inga vägar, dels omges fjällstationerna av känsliga naturområden. Detta ställer givetvis mycket höga krav på anläggningarnas fettavskiljare och reningsverk! I ett väglöst landskap - där alla transporter måste ske med hjälp av helikopter eller skoter - uppstår snabbt logistikproblem. Dessutom blir det dyrt, även i de bästa fall. Driftstörningar blir ännu dyrare! Och stopp i avloppsledningar - med bräddning av smutsigt avloppsvatten till omgivningen - måste till varje pris undvikas.

Fettproblemets orsak och lösning, enligt Bioteria - för Veckans Affärer!

I fredags fick Bioterias huvudkontor besök av ett produktionsbolag från Veckans Affärer. Bioteria är ett av fem svenska företag som kommer lyftas fram i en serie om miljöteknik och miljöteknikens möjligheter att lösa samhällsproblem på ett hållbart sätt.

Problematiska fenomen i och kring avlopp har inte uppstått med det moderna samhället. De har plågat den mänskliga civilisationen alltsedan avloppsystemen först började anläggas. Vissa företeelser är nämligen eviga; som fettets egenskaper i rör och mikroorganismers nedbrytningsarbete i syrefattiga miljöer. Båda skapar problem än idag! Även romarrikets vattenledningar utvecklade beläggningar som hårdnade och krympte rörens diameter. Offentliga toaletter i Rom var ökända för att plötsligt explodera under besökaren på grund av svavelväte (H₂S) och metangas (CH₄) som ansamlades i kloakerna.

Vissa praktiska problem har vi ändå med tiden lyckats lösa! Andra kvarstår i en eller annan form - ibland kraftigt förvärrade. Rudimentära fatbergs kan spåras ända tillbaka till det första århundradet efter Kristus. Det har arkeologer kunnat konstatera, vid utgrävningar av Herculaneum - en liten grannstad till Pompeji, begravd under Vesuvius aska vid samma tillfälle. Under en gata ruvade ett berg av solitt slam: 1,35 m högt och omöjligt att avlägsna - annat än med hjälp av fångars eller slavars manuella arbete.

Svavelbakteriernas giftiga urtidsvärld

Sulphur Cave, utanför Steamboat Springs, Colorado, är som en främmande planet. Grottan vilar i ständigt mörker. Den frätande, syrefattiga luften är omöjlig att inandas - några andetag räcker för medvetslöshet. Ren svavelsyra droppar från en snorliknande substans i grottans tak. Den starka syran upplöser kläder och orsakar brännskador på huden. Sulphur Cave är ett slags inverterad värld, där allt vi brukar se som "förutsättningar för liv" tycks frånvarande. En värld av svavel. 

Men i Sulphur Cave frodas liv som inte behöver varken syre eller solens ljus! Ett fullständigt självtillräckligt ekosystem vars fundament utgörs av bakterier som lever på svavelföreningar. De manifesterar sin närvaro i form av slemmiga filament, biofilmer, kristallina utfällningar och hjärnliknande formationer på grottans ytor. De slemmiga stalaktiterna - snottiter, efter det engelska ordet för "snor" - består av svavelbakterier och deras utsöndringar. Med basen på näringspyramiden anlagd kan även högre livsformer etablera sig: specialanpassade spindlar, flugor, skalbaggar och tusenfotingar - samt en unik nyupptäckt mask-art, intensivt rödfärgad av hemoglobin (det syrebindande ämnet i röda blodkroppar). 

"Bakterier byggde denna stad"

Dykare utanför den grekiska ön Zakynthos förundrades när de tyckte sig se lämningarna efter en förlorad civilisation. De runda fundamenten till söndervittrade pelare, kolonner, omsorgsfullt stenlagda golv. En sjunken stad! 

Tillkallade undervattensarkeologer iaktog de märkliga formationerna med stigande misstänksamhet: var fanns kärlen, mynten, statyerna? Var fanns det historiska samhällets vardagsföremål? Ingenstans, skulle det visa sig. Den förlorade staden har uppstått genom geokemiska reaktioner och mikroorganismers verksamhet - och antas ha stått mer eller mindre klar för 5 miljoner år sedan.

Drivkraften: metangas som bubblat upp genom jordskorpan och försörjt ett ekosystem av mikroorganismer. Deras ämnesomsättning har sedan förändrat det omgivande sedimentets kemi, vilket fått mineraler att falla ut och skapa geologiska strukturer. 

Bakterien som äter vätgas (H₂) och producerar flytande bränsle

Bioteknik innebär att dra nytta av eller imitera sinnrika naturliga processer och system som utvecklats under miljoner år av evolution, främst bland mikroorganismer.

Med hjälp av en vätgas-ätande mikroorganism har nu forskare vid Harvard University lyckats konstruera ett syntetiskt blad med förmågan att omvandla solljus till bränsle - i en process som imiterar fotosyntesen. Nyckelfaktorn: Bakterien Raistonia eutropha, som får utföra de svårimiterade biologiska omvandlingar som sker då koldioxid fixeras i energirika biomolekyler. 

"Det förträffliga med biologin är att den är världens främsta kemist - biologi kan utföra kemi som är svår för oss.", säger Pamela Silver, en av "bladets" utvecklare, till Harvard Gazette.

Det konstgjorda fotosyntetiska systemet skulle kunna möjliggöra ren, soldriven tillverkning av en mängd olika biokemiska molekyler - användbara som bränsle eller som biologiskt nedbrytbara material - ur vatten och luftens koldioxid.

Biotekniska lösningar för fettavskiljare, avfallsutrymmen och ventilationssystem har funnits på marknaden i över 20 år. Men fortfarande finns myter kring hur bioteknik fungerar. En myt säger att den inte fungerar alls: Att bakterier inte bryter ner fettet om de hälls ner i en fettavskiljare. Det sista är dock ingen myt. Det är sant! Därför säljer vi inte heller bakterier att hälla ner - utan biosystem! 

I en fettavskiljare utrustad med GOR BioSystem kan bakterier effektivt bryta ner det ansamlade fettet, utan att producera lukt. Fettet konsumeras av bakterierna och används som bränsle i deras ämnesomsättning. Detta är möjligt eftersom miljön i fettavskiljaren har anpassats till bakteriernas behov - bland annat genom tillförsel av syre.

Men det finns många fler myter kring bioteknik i fettavskiljare! Här är några av dem – följda av fakta.

Bakterien som producerar biologiskt ljus!

Aliivibrio fischeri är en stavformad bakterie som lever fritt i havet. Men den bär på en märklig förmåga. På grund av denna förmåga är bakterien särskilt eftertraktad av stubbsvansbläckfiskar. Bläckfiskarna har till och med utvecklat ett specialiserat organ att förvara dem i, och metoder för att dra in dem där och förse dem med näring. När bakteriepopulationen uppnått ett slags kritisk massa börjar den lysa.

Fenomenet kallas bioluminiscens och betecknar förmågan hos levande organismer att sända ut ljus. Den är inte ny. Den har funnits i miljoner år. Det nya är istället visionen om städer, upplysta nattetid av levande mikroorganismer som producerar ljus utan att förbruka elektricitet. Hållbart, miljövänligt - och möjligt även på platser där elström inte finns tillgängligt. 

Det franska start-upföretaget Glowee - upplysta av havet! - ger helt ny mening till begreppet "levande ljus". 

London - och Oxford!

2013 gick ett team från National Geographic ner i avloppsystemet under London, för att visa hela världen det exceptionella fenomenet fatbergs. Bara själva ordet - sedan dess väletablerat - var nog för att motivera dem. De fick se avloppsledningar där enorma, stelnade block av fett måste grävas loss manuellt eller spolas loss med högtryck, av skyddsklädda arbetare som dignade under stanken. Denna typ av skildringar är nu vardag.

En estetisk illustration

I Oxford, ca 80 km från London, får fettbergen avloppsystemet att återkommande kollapsa. "Problemet tycks förvärras", konstaterar en talesperson för VA-huvudmannen, Thames Water. I februari tvingades man avlägsna en fettpropp stor som "två dubbeldäckade bussar".

Få platser verkar vara så drabbade av fettproblemet som Storbritannien. Men varför kommer världens värsta skräckexempel just därifrån? - Om vi bortser från brittiska journalisters förtjusning i att skriva om det. 

Förklaringarna är flera. Dels: ett modernt växande samhälle ovanpå ett föråldrat och underdimensionerat avloppssystem, ofta från 1800-talet. Dels: en uppseendeväckande låg kunskap om fett, fetthantering och regelverk. Samt: våtservetter.