Bioterias Blogg

Bakterien som äter vätgas (H₂) och producerar flytande bränsle

Bioteknik innebär att dra nytta av eller imitera sinnrika naturliga processer och system som utvecklats under miljoner år av evolution, främst bland mikroorganismer.

Med hjälp av en vätgas-ätande mikroorganism har nu forskare vid Harvard University lyckats konstruera ett syntetiskt blad med förmågan att omvandla solljus till bränsle - i en process som imiterar fotosyntesen. Nyckelfaktorn: Bakterien Raistonia eutropha, som får utföra de svårimiterade biologiska omvandlingar som sker då koldioxid fixeras i energirika biomolekyler. 

"Det förträffliga med biologin är att den är världens främsta kemist - biologi kan utföra kemi som är svår för oss.", säger Pamela Silver, en av "bladets" utvecklare, till Harvard Gazette.

Det konstgjorda fotosyntetiska systemet skulle kunna möjliggöra ren, soldriven tillverkning av en mängd olika biokemiska molekyler - användbara som bränsle eller som biologiskt nedbrytbara material - ur vatten och luftens koldioxid.

Ozon och bioteknik är två radikalt olika metoder med samma slutmål: att komma till rätta med fett- och luktproblem i storköksventilation och avfallsutrymmen.

 
Vad är ozon?

Ozon är en korrosiv gas med en omisskännlig, "elektrisk" lukt. Ozon genereras spontant vid energiurladdningar, som åskväder, eller med hjälp av ozongeneratorer - för att användas vid luktbekämpning och desinfektion. Ozon består av tre syreatomer istället för två, som i den vanligt förekommande stabila gasen O₂. Syre-triaden existerar endast under en kort stund, faller sedan samman och syreatomerna återgår i sin normala konstellation.

I centrum av varje levande cell finns DNA-molekylen, ett kemiskt ämne som utgör den grundläggande ritningen för varje unik varelse. Sekvensen är statisk, som en notskrift med endast fyra toner: ATGC, som upprepas i olika varianter miljontals gånger efter varandra. Varje enskild melodislinga utgör en gen och bär på den information som krävs för tillverkningen av ett specifikt protein. Men även om den genetiska koden är konstant och oföränderlig är resultatet dynamiskt, flexibelt och föränderligt.

Livets mekaniska mirakel!

I centrum av varje levande cell finns DNA-molekylen, bäraren av arvsmassan. Det är uppenbart att allt levande är besläktat. Alla livsformer utgår från denna grundläggande ritning, byggd av samma byggstenar men varierad i det oändliga. På sätt och vis är DNA-molekylen själva definitionen av liv: en konfiguration som består av oorganisk materia - kol, syre, väte, kväve, fosfor – som plötsligt börjar agera i enlighet med ett förutbestämt mönster.