I augusti 2015 införde Oxford dictionaries officiellt ordet "fatberg" i sin online-version. Det betyder att ordet börjat användas frekvent i det engelska språket, för att beskriva ett dagsaktuellt fenomen. Ordet har fått följande definition: "fatberg, n.: a very large mass of solid waste in a sewerage system, consisting especially of congealed fat and personal hygiene products that have been flushed down toilets."
För 20 år sedan hade svaret varit: - Inte mycket! Skälet är enkelt: den ursprungliga konstruktion, som då patenterades, är så gott som perfekt. En fettavskiljare fungerar enligt elementära, mekaniska principer. Drivkraften är tyngdlagen. Nyckelfaktorn är tid. De senaste 20 åren har dock en snabb utveckling skett i och med introduktionen av ännu en faktor: bioteknik! Biotekniken har lagt till ett biologiskt reningssteg där levande bakterier tillförs fettavskiljaren. Bakterierna är särskilt utvalda för sin förmåga att snabbt, effektivt och luktfritt bryta ner fett. De omvandlar fettavskiljaren till en bioreaktor, så snart vattenflödet upphör.
Mikroorganismernas rike - en biokemisk skattkammare
Bland de livsformer vi inte kan se med blotta ögat finns livets absolut största variationsrikedom. Detta gäller på mikronivå: Bakterier, arkeér och andra små encelliga livsformer existerar i oöverskådlig mängd och med en fullständigt oöverblickbar artrikedom. Det gäller på molekylär nivå: Den genetiska variationen bland mikroorganismer verkar oändlig och har bara börjat kartläggas. Det gäller även på biokemisk nivå: De ämnen som dessa organismer producerar har egenskaper vi bara kan drömma om att lyckas frambringa själva.
En viktig del av Bioterias vapenarsenal mot illaluktande bakterier är luft! En av komponenterna i vårt biosystem för fettavskiljare - GOR BioSystem - utgörs därför av luftplattor som placeras på botten av tanken. Luften får med jämna mellanrum försiktigt bubbla genom avloppsvattnet. Varför? Därför att luften innehåller syre - en gas som är giftig för många mikroorganismer. I synnerhet de som producerar illaluktande ämnen.
Vi måste säga som det är: Det är mikroorganismer! Men inte den sort vi gillar. Eller säljer!
Bakterier och andra mikroorganismer finns naturligt närvarande i allt vårt avfall och i allt vårt avloppsvatten. Organiskt avfall, som fett och matrester, är utmärkt näring för en mängd olika typer av nedbrytare. All materia som kan användas som näringskälla blir omedelbar grogrund för ett mer eller mindre artrikt ekosystem. Miljön avgör sedan vilka arter som dominerar: det sker ett naturligt urval på mikroskopisk nivå, osynligt för blotta ögat. Men vissa biologiska processer ådrar sig ändå stor uppmärksamhet – i synnerhet de som producerar stanken av förruttnelse.
