När avloppsvattnet försvinner ner i rören hoppas de flesta slippa se och höra talas om det igen. Men för att förstå och åtgärda de problem som uppstår i en fettavskiljare måste man veta vad som pågår där, genom att förstå vad som rinner in i den. Och vad som rinner ut, vidare ner i avloppsystemet.
I och kring en fettavskiljare kan en mängd problem uppstå. Vissa är relaterade till kemiska och biologiska processer, andra till fettavskiljarens konstruktion eller handhavande - i värsta fall till själva byggnaden där den befinner sig.
Värre än så: en fettavskiljare som inte fungerar alls kan upplevas som en problemfri fettavskiljare! Den behöver kanske aldrig tömmas - eftersom inget fett ansamlas i den. Därför uppstår heller aldrig några luktproblem. Fettet försvinner dock inte, utan orsakar istället problem längre ner på ledningsnätet.
Oavsett hur fettavskiljaren upplevs måste den regelbundet funktionskontrollbesiktigas och kontinuerligt underhållas. Vid akuta symptom på problem blir detta givetvis än mer angeläget.
Det övergripande målet, formulerat i Miljöbalken, är en samhällsomvandling som leder till påtagligt förbättrad miljö, genom ett konsekvent arbete för hållbarhet och resurssnåla kretslopp. Generationsmålet anger riktningen för allt miljöarbete inom samtliga sektorer i Sverige. Det är i sin tur uppdelat i Miljökvalitetsmål och mindre, mer överblickbara, Etappmål som anger tydliga steg på vägen inom särskilt viktiga områden.
De strategier som utvecklas för att uppnå våra miljömål är koncentrerade kring åtgärder som effektiviserar energi- och resursanvändning samt leder till giftfria och resurssnåla kretslopp. Det står snabbt klart att de flesta områden direkt eller indirekt berörs av fettproblemet. Inom vissa områden är effektiv hantering av fett central för att miljömålen ska kunna uppnås!
En fettavskiljare är vissserigen placerad avsides eller nedgrävd i marken, men den är ändå helt central för varje verksamhet som hanterar fett. Effektiv och problemfri fettavskiljning behöver därför planeras in i huskonstruktionen på ett tidigt stadium. Helst bör fettavskiljaren vara med i beräkningarna redan på ritningsstadiet för att undvika dyra felinvesteringar.
Det finns ett omfattande regelsystem kring fettavskiljare. Först och främst: en fettavskiljare ska finnas installerad i anslutning till varje tillräckligt stor inrättning som tillagar eller behandlar livsmedel. Detta gäller en mängd verksamheter, från caféer och skolor till storkök och livsmedelsindustrier. Det förorenade spillvattnet måste renas från fett och organiskt material innan det når det allmänna avloppsystemet.
Fettavskiljaren måste vara typgodkänd och korrekt installerad. Svensk standard SS-EN 1825:1 beskriver funktionskrav, materialkrav, testning, märkning och kvalitetskrav för fettavskiljare. SS-EN 1825:2 beskriver krav för dimensionering, installation, drift och skötsel.
Att skaffa en fettavskiljare kräver en hel del planering, ett visst mått av pappersarbete och några specifika åtgärder!
En fettavskiljare är den första försvarslinjen mot en rad samhällsproblem och avloppsnätets enda försvar mot fett! Syftet med fettavskiljare är i korthet att minimera de problem med igensättningar och driftsstopp som fettet orsakar i ledningsnät, pumpstationer och reningsverk. Fettproblemet uppstår i det fördolda: i rör och ledningar, ventilationstrummor och skorstenar. Problemet är osynligt i vardagslivet. Det byggs upp långsamt i utrymmen vi inte ser, inom områden vi inte reflekterar över - om vi inte måste.
Men samhällets förmåga att hantera fett är central för att viktig infrastruktur, som avloppsledningar, reningsverk och vattenförsörjning, överhuvudtaget ska fungera. Inte minst är det avgörande för att vi ska nå våra miljömål.
Det längre svaret:
Biokonvertering innebär en medveten övergång från mekanik och kemi till miljövänlig bioteknik! När fettavskiljare, imkåpor eller avfallsutrymmen miljöoptimeras och fettet bryts ner på plats spar fastighetsbolagen pengar, minskar sina driftsproblem och reducerar sin miljöpåverkan.
Biologisk rening i fettavskiljare innebär att ta hjälp av rätt sorts bakterier för att bryta ner fett och organiskt avfall i luktlösa och lätthanterliga, ofarliga och oskadliga beståndsdelar. Men hur effektiva bakterier än är så kan man inte "bara hälla ner dem" i tanken. Samma sak gäller (i synnerhet!) enzymer! Fullständig nedbrytning av fett och organiska material kräver dessutom syre. Om inte syre tillförs kommer detta snabbt att förbrukas och oönskade, illaluktande bakterier – som inte behöver syre – kommer att ta över. Samtliga förutsättningar måste finnas på plats - samtidigt! - för att ett nytt litet ekosystem ska ta form. Detta ska sedan utföra ett viktigt arbete, men utan att skapa dålig lukt eller problem för hälsa eller miljö.
GOR BioSystem är kombinationen av en kontrollerad biologisk process och patenterad teknik!
När syre (O2) började fylla atmosfären - som biprodukt från de första fotosyntetiska organismernas ämnesomsättning - inleddes en ny era för livet på jorden. För en stor del av de livsformer som existerade (uteslutande mikroorganismer) blev luften sakta giftig. Detta antas ha skett för cirka 2,5 miljarder år sedan - och efter det fanns ingen återvändo. Allt liv har sedan dess utvecklats i förhållande till en syrerik atmosfär.
Men livet på jorden uppstod betydligt tidigare. I mer än en miljard år utvecklades mikrobiellt liv på en syrefri planet. Många mikroorganismer använder fortfarande uråldriga lösningar från denna period. De är inte lika effektiva som syreandning, och biologiska processer går långsammare. Men mikroorganismer har å andra sidan förmågan att överleva allt och leva överallt - även där det varken finns luft eller ljus.
Vattnet cirkulerar genom vattenledningar och avloppsnät i rören under våra städer. Vattnet når oss rent och friskt, sköljer genom samhället och bär med sig avfallet från det moderna livets aktiviteter. Avloppsystemet fylls av våra restprodukter, renas och återvänder. Det pumpas runt i ett kretslopp vi är helt beroende av. Fettet följer delvis vattnets väg.
Men våra avloppsnät är underdimensionerade. Framför allt är de anpassade till gårdagens samhälle. Samma sak gäller en stor del av den infrastruktur som omsluter vattnets kretslopp, från dricksvatten till avloppsvatten. Lager på lager av fett fäster längs insidorna av avloppsrören, som blir smalare och smalare tills vattnet inte längre kan passera. Avloppsrör täpps till. Reningsverk och pumpstationer drabbas av driftsstopp. Den enkla analogin med blodomloppet, som hotas av smygande förfettning och fettproppar med katastrofala följder, är dessvärre fullt rimlig.
