I centrum av varje levande cell finns DNA-molekylen, bäraren av arvsmassan. Det är uppenbart att allt levande är besläktat. Alla livsformer utgår från denna grundläggande ritning, byggd av samma byggstenar men varierad i det oändliga. På sätt och vis är DNA-molekylen själva definitionen av liv: en konfiguration som består av oorganisk materia - kol, syre, väte, kväve, fosfor – som plötsligt börjar agera i enlighet med ett förutbestämt mönster.
Bland de livsformer vi inte kan se med blotta ögat finns livets absolut största variationsrikedom. Detta gäller på mikronivå: Bakterier, arkeér och andra små encelliga livsformer existerar i oöverskådlig mängd och med en fullständigt oöverblickbar artrikedom. Det gäller på molekylär nivå: Den genetiska variationen bland mikroorganismer verkar oändlig och har bara börjat kartläggas. Det gäller även på biokemisk nivå: De ämnen som dessa organismer producerar har egenskaper vi bara kan drömma om att lyckas frambringa själva.
En viktig del av Bioterias vapenarsenal mot illaluktande bakterier är luft! En av komponenterna i vårt biosystem för fettavskiljare - GOR BioSystem - utgörs därför av luftplattor som placeras på botten av tanken. Luften får med jämna mellanrum försiktigt bubbla genom avloppsvattnet. Varför? Därför att luften innehåller syre - en gas som är giftig för många mikroorganismer. I synnerhet de som producerar illaluktande ämnen.
- Hur är egentligen Livet organiserat nuförtiden?
Människan har en mycket stark drift att bringa ordning i världen genom att kategorisera och klassificera alla tillvarons företeelser.
Inom den biologiska naturvetenskapen ägnas betydande tid och kraft åt att klassificera alla livsformer och inordna dem i ett övergripande, rationellt system. Man använder, liksom i alla tider, de verktyg som finns till hands. När det mänskliga vetandets gränser vidgas, och när teknik och vetenskap går framåt, förändras även verktygen. Äldre system kasseras när nya, än mer välmotiverade system ersätter de föråldrade. Ett sådant stort paradigmskifte inträffade senast på 1970-talet.
Fotosyntesen är den centrala processen för allt liv på jorden. Den innebär att de gröna växterna och vissa mikroorganismer använder sig av solljus för att sätta samman oorganiska ämnen till organiska molekyler. Ett skördande av ljus, som alla andra livsformer är beroende av, direkt eller indirekt. Energin från solljuset driver tillverkningen av den organiska materia som utgör grunden för samtliga näringskedjor på jordens yta.
Vi måste säga som det är: Det är mikroorganismer! Men inte den sort vi gillar. Eller säljer!
Bakterier och andra mikroorganismer finns naturligt närvarande i allt vårt avfall och i allt vårt avloppsvatten. Organiskt avfall, som fett och matrester, är utmärkt näring för en mängd olika typer av nedbrytare. All materia som kan användas som näringskälla blir omedelbar grogrund för ett mer eller mindre artrikt ekosystem. Miljön avgör sedan vilka arter som dominerar: det sker ett naturligt urval på mikroskopisk nivå, osynligt för blotta ögat. Men vissa biologiska processer ådrar sig ändå stor uppmärksamhet – i synnerhet de som producerar stanken av förruttnelse.
Vår planet domineras helt och hållet av mycket, mycket små livsformer. Den synliga världen – växter, djur, svampar – är en försvinnande liten del av livet på jorden. Den verkliga mångfalden och artrikedomen finns utanför vårt synfält; i den osynliga värld som utgörs av mikroorganismer. Vi har aldrig insett det med större tydlighet än idag. Men eftersom de är osynliga för blotta ögat - trots sitt oerhört stora antal och ständiga närvaro överallt - behöver vi verktyg för att överhuvudtaget registrera dem.
